Referat av Djurens frigörelse av Peter Singer

För kursen Etik, ekologi och ekoteologi HT 1996

© Björn Törnroth

Peter Singer diskuterar i sin bok Djurens Frigörelse (Nya Doxa, 1992, Nora. Sidhänvisningar till denna text inom parentes.) motiveringarna till hur vi mänskor förhåller oss till djur. Detta gör boken på sätt och vis marginell i sammanhanget ekologi där vi intresserar oss för hur människan förhåller sig till den övriga skapelsen som helhet. Det är ändå en mycket viktig bok och jag skall försöka att se hur Singers argumentering fungerar på ekologins område där det låter sig göras. En del resonemang kan direkt överföras på den ekologiska problematiken, t.ex. mänskans egoism som en bromsande faktor vad gäller en omvärdering av det egna handlandet.

"Kärnan i denna bok är tesen att diskriminering av varelser enbart i kraft av deras arttillhörighet är en slags fördom, omoralisk och oförsvarbar på samma sätt som diskriminering på grund av rastillhörighet är moraliskt oförsvarbart." (s. 263)

Så här står det till idag: Mänskan dödar djur för att äta deras kött och klä sig i deras hudar. Före djuret dödas har det oftast tillbringat ett miserabelt liv i fångenskap, som man utan omsvep kan konstatera har orsakat djuret lidande. Mänskan använder djur till försöksverksamhet som orsakar djuret oerhörd smärta. Där mänskans och djurens intressen kolliderar får djuren sätta livet till.

Singer ägnar ett kapitel åt exempel på hur vi behandlar djur som används i djurförsök och ett kapitel åt exempel på hur vi behandlar de djur vi äter. Tro mig, gott folk, när jag säger Er: Dessa kapitel är inte rolig läsning! Här finns vidrigheter som gör att man förlorar nattsömnen. Det finns ingen som helst anledning att misstro Singers uppgifter. Det finns heller ingen anledning att tro att det skulle vara bättre ställt hos oss än 'där borta'. Singer visar med en utomordentligt välformulerad argumentation att detta är moraliskt fel. Jag kan omöjligt här redogöra för hans resonemang i detta referat, enär det inte kan reduceras till den grad som skulle behövas, men jag skall försöka förklara kärnan av hans argumentation. Den som är intresserad rekommenderar jag att läsa första kapitlet i boken. Det är utomordentligt välskrivet och endast c:a 20 sidor långt och innehåller inga hemskheter som kan tänkas störa en stackars köttätare.

När vi behandlar tingen omkring oss olika beror det på en orsak. Det hur vi behandlar tingen kan kallas för moral. Orsaken till den olika behandlingen måste bero på någonting i tinget eller i oss. Det naturliga är att vi då ser orsaken som en egenskap hos tinget. Varför behandlar vi mänskor, djur, växter och stenar olika? Vi skall här koncentrera oss på hur vi behandlar andra levande varelser, dvs. mänskor och djur. Singer skrider till verket och analyserar argumenten för rasförtryck och könsförtryck och visar att de inte håller för en närmare granskning. Detta torde inte komma som någon större överraskning för upplysta mänskor. Det intressanta är att han visar att detsamma gäller argumenten för artförtryck. Det kanske viktigaste argumentet att göra sig av med är att intelligensen skulle vara moraliskt avgörande. Här räcker det med att påpeka att vi inte utför experiment med gravt utvecklingsstörda. Det Singer har kvar när han sopat bort allt osakligt trams är förmågan att lida. Här har vi det som enligt Singer bör styra vår behandling av andra varelser. Frågan blir alltså: Kan den lida? Om en varelse kan det får vi inte behandla den hur som helst. Vi får inte orsaka lidande. Kan då djur lida? Frågan är så absurd att jag skäms att ställa den. Givetvis kan djur lida. Det finns givetvis skillnader mellan djur och mänskor, men inga skillnader som skulle moraliskt berättiga oss att orsaka djur ett lidande vi inte skulle orsaka mänskor. Det finns här ett resonemang som säger att vi då med samma motiveringar kan behandla mänskor lika illa som djur, med det är bara spetsfundiga filosofer som missat Singers budskap med en kilometer som känner sig tvungna att påpeka detta. Poängen är att vi mänskor känner sig ha moraliska plikter gentemot andra mänskor oavsett deras själsförmögenheter och att det inte finns någon förnuftig anledning att inte utvidga vår 'moraliska sfär' till att innefatta även djur. Singer drar slutsatsen att eftersom vi inte måste föda upp djur till mat eller döda dem för några andra behov har vi heller ingen rätt att göra det. Mänskan borde med andra ord bli vegetarian. En ekologisk poäng är att det faktiskt är energislöseri att äta kött. Ett djur som vi äter har förbrukat mångdubbelt den energimängd vi får av dess kött, inte bara i det djuret själv ätit, utan pga. hela uppfödningsprocessen och kötthanteringen. Köttätandet idag är faktiskt, när man tar i beaktande energiförbrukning och skogshuggning för att bereda betesmarker och allt annat, rent oekologiskt.

I den historiska granskningen påpekar Singer att kristendomen har del i hur vi behandlar djur och natur. (s. 206) Det framgår tydligt i Bibeln att naturen är till för mänskan, och frågan är - förvaltartanke eller inte - om det är en hållbar ekologisk grundsyn att bygga vidare på.

Det är slående i hur stor utsträckning vår usla behandling av djur grundar sig på vana och tradition i stället för på en genomtänkt princip. Vanans makt är oerhörd. Singer talar om en "betingad etisk blindhet" (s. 97) för att illustrera hur vi uppfostras till att betrakta djur (och natur) som någonting vi är i vår fulla rätt att exploatera utan desto större hänsynstaganden. Det krävs alltid en stor ansträngning för att bryta ett inrutat mönster. De flesta argument mot ett ändrat förhållningssätt mot djur (och varför inte natur) är inget annat än desperata försök att rättfärdiga det som är.

I en analys av varför mänskor inte åtgärdar olägenheterna vad gäller behandlingen av djur, finner han att mänskor lätt vaggas in i en falsk trygghet eftersom det finns djurskyddslagstiftning och djurrättsrörelser. "Det kan ju inte vara så illa numera, det har de säkert satt stopp för, det skulle nog inte tillåtas." På detta sätt behöver man inte ta ställning. Jag undrar om inte samma sak gäller ekorörelserna. Vad gör man inte för att slippa ta ansvar, för att slippa själv göra någonting.

Jag är medveten om att detta referat är ytligt och på intet sätt gör rättvisa åt Singers skarpsinniga argumentering, men detta är skrivet med en ekologisk tanke som huvudintresse. Sambanden finns nog ändå där mellan hur vi ser på djur och hur vi ser på allt annat icke-mänskligt. Singer påpekar att det finns ett tydligt samband mellan könsförtryck, rasförtryck och artförtryck. Undrar om inte serien kunde utvidgas till ekoförtryck? Det kanske handlar om hur man ser på sig själv i ett sammanhang och på sina egna motiv. Är man omtänksam eller egoistisk till karaktären. Är ens grundinställning egoistisk måste varje hänsyn vara en ansträngning som behöver motiveras för att bli värd besväret. Detta oavsett om hänsynen gäller mänskor, djur eller natur. Om ens grundinställning däremot är hänsynsfull ter det sig naturligt att behandla sin omgivning väl i sin helhet, utan att fråga efter varför man skall behandla saker och ting väl. Skillnaden i karaktär märks i hur man frågar efter en motivering. Den ena frågar varför den måste visa hänsyn medan den andra frågar varför den inte skulle visa hänsyn. Detta resonemang är en vidareutveckling av Singers argumentering för respekt för levande varelser till att omfatta hela skapelsen. Skall vi klampa på eller vandra varsamt?